Inbunden har bytt domän till inbunden.se. Detta inlägg återfinns på:
http://www.inbunden.se/2008/01/24/hello-world-2/
Jag läste nyligen ut Douglas Couplands Girlfriend in a coma och slogs av hans, vi säger förmåga, att var konsekvent. Jag har förvisso bara tagit mig igenom en av hans böcker tidigare(Hey Nostradamus!), så jag kanske inte ska dra för många och storslagna slutsatser, men det är några saker som slår mig.
1. Han ger inte intryck av att vara författare, på ett bra sätt. Jag vet inte vad det är, kanske en entusiasm. När jag läser på visar det sig stämma, han är inte författare utan designer/konstnär.
2. Douglas är även ganska drastisk av sig. Lite som om han skrev för en biopublik. Vilket han kanske gör? Han om någon borde väl ha listat ut att dagens människor inte läser, samtidsexpert som jag utser honom till.
3. Hans böcker börjar ganska segt, trots dödsfall och komor.
4. Han är nog från Kanada.
Girlfriend[..] rullar igång i det sena 70-talets Vancover där vi får följa en grupp vänner. En av tjejerna i gänget hamnar inte helt otippat i koma. Det är Karen. Hon är 17 och sköljer ner valium med lite sprit.
Hennes kille Richard blir ju inte helt glad. Han som precis fått ligga och allt. Han börjar dricka.
Det är en mörk framtid de går till mötes. Och det samma gäller inte bara deras 4 kompisar(Wendy, Pam, Hamilton, Linus), utan även resten av världen.
Boken bottnar dels i tidlösa frågeställningar om mening och moral och dels i nutida problem som klimat och effektivisering. En liten tankeställare. Med värme och humor, kyla och koma.
Jag slöbläddrar lite och hittar:
”This is not a very good time or place for sarcasm, Richard.”
”It’s called irony these days.”
Bokens soundtrack:
the Magnetic Fields – It’s only time
the Bear Quartet – Super Confidence
(nej, smiths får inte med sin girlfriend in a coma från -87)
av Christoffer Davidsson
Senaste kommentarer