Bokblogg. Eller läsdagbok.
Hur charmigt det än må vara att stryka runt längst de tunga hyllorna på det lokala antikvariatet eller att leta i timtal bland osorterade böcker på en loppis efter ett fynd är nätauktioner det nya nöjet för mig. Det finns alltid någon bok på önskelistan uppe att bjuda på. Och inte allt för sällan vinner man med ett snålt bud.
Det enda man får betala dyrt med är tid. Helt plötsligt ligger där 20 000 böcker i ”att läsa”-högen.
av Christoffer Davidsson
Inbunden har bytt domän till inbunden.se. Detta inlägga åter finns på:
http://www.inbunden.se/2008/01/26/mer-an-hjarna/
Anders Paulruds sista bok Fjärilen i min hjärna är slutsåld i internetbokhandeln. Det är både storslaget och storsäljande när en författares sista verk utkommer kort efter hans död. I Paulruds fall handlar boken dessutom om döende – fast de tidigare böcker av honom jag har läst (Ett ögonblicks verkSom vi älskade varandra – båda utspelar sig i eller kring Karlskrona, och jag läste dem just därför efter att jag flyttade dit för att plugga. Det är väl bara Paulrud som har beskrivit snålblåsten och regnet i den avlägsna sydostsvenska staden så väl.) är så utförliga i sina livsberättelser att även de minsann behandlar döendet, till slut. För i hans historier verkar det vara just ett döende – ett pågående, och sällan knall och fall. Hans berättarstil är den sävliga, där frågorna liksom hos Slas ofta saknar ett frågetecken (”Vad då?” blir till det trötta ”Vad då.”), där meningarna är enkla och alltihop finns mellan orden, och där man som läsare därför lätt dras in. Därför vet jag inte hur väl rustad jag är för att läsa Paulruds sista bok – just döende är kanske inget favoritämne bland gossar i min ålder. Men jag vill nog ändå skaffa den; ställa den i bokhyllan. Det är ju storslaget med sista verk.
av Gustav Björeman
Samma dag Stig Claesson dog fick jag hem hans Efter oss syndafloden. Jag fylldes med en längtan efter Paris och en tidsmaskin. För att stilla denna längtan en aning gick jag ner på stan och köpte mig ett par nya Slas-böcker.
Jag har börjat lite smått på Sanningen och ingenting annat än och tagit mig förbi det första fönstret Peter Blodström har i uppgift att laga. Nu väntar ett nytt, men en uttråkad kvinna står ivägen.
Det är upplagt för många möten och livshistorier.
Missa inte: Vem älskar Yngve Frej? i SVT2. Nu på lördag(26/1) kl 21:05.
av Christoffer Davidsson
Inbunden har bytt domän till inbunden.se. Detta inlägg återfinns på:
http://www.inbunden.se/2008/01/24/hello-world-2/
Jag läste nyligen ut Douglas Couplands Girlfriend in a coma och slogs av hans, vi säger förmåga, att var konsekvent. Jag har förvisso bara tagit mig igenom en av hans böcker tidigare(Hey Nostradamus!), så jag kanske inte ska dra för många och storslagna slutsatser, men det är några saker som slår mig.
1. Han ger inte intryck av att vara författare, på ett bra sätt. Jag vet inte vad det är, kanske en entusiasm. När jag läser på visar det sig stämma, han är inte författare utan designer/konstnär.
2. Douglas är även ganska drastisk av sig. Lite som om han skrev för en biopublik. Vilket han kanske gör? Han om någon borde väl ha listat ut att dagens människor inte läser, samtidsexpert som jag utser honom till.
3. Hans böcker börjar ganska segt, trots dödsfall och komor.
4. Han är nog från Kanada.
Girlfriend[..] rullar igång i det sena 70-talets Vancover där vi får följa en grupp vänner. En av tjejerna i gänget hamnar inte helt otippat i koma. Det är Karen. Hon är 17 och sköljer ner valium med lite sprit.
Hennes kille Richard blir ju inte helt glad. Han som precis fått ligga och allt. Han börjar dricka.
Det är en mörk framtid de går till mötes. Och det samma gäller inte bara deras 4 kompisar(Wendy, Pam, Hamilton, Linus), utan även resten av världen.
Boken bottnar dels i tidlösa frågeställningar om mening och moral och dels i nutida problem som klimat och effektivisering. En liten tankeställare. Med värme och humor, kyla och koma.
Jag slöbläddrar lite och hittar:
”This is not a very good time or place for sarcasm, Richard.”
”It’s called irony these days.”
Bokens soundtrack:
the Magnetic Fields – It’s only time
the Bear Quartet – Super Confidence
(nej, smiths får inte med sin girlfriend in a coma från -87)
av Christoffer Davidsson
Senaste kommentarer